Reviews for Baptism in Siberia:A Novel

The average rating for Baptism in Siberia:A Novel based on 2 reviews is 4 stars.

Review # 1 was written on 2018-04-16 00:00:00 Michele Galbraith Den stora behållningen i berättelsen om hur Lewi Pethrus och Sven Lidman bygger den svenska pingströrelsen (och världens pingströrelse) ligger i hur Enquist ur ett helt igenom mänskligt perspektiv skildrar konflikten mellan det personliga förhållandet till Gud och organiseringen av religionen. Trots en moral och kultursyn som ligger ljusår från min egen och trots anklagelserna om nynazistiska sympatier, och trots (det är många trots) försöket att kontrollera framför allt kvinnan - kan jag inte låta bli att känna sympati för den småväxta, väna Lewi Pethrus som gick från fackföreningsansluten vänsterman till grundare av Filadelfiakyrkan. För det är just detta, det mångbottnade i mannen, som han framträder i Enquists berättelse, som lockar. Hur får han ihop kampen mot organiseringen, mot den hierarkiskt uppbyggda gudstron som kännetecknar andra kristna samfund, med det vinstdrivande företag, ja, så får man nästan kalla det, som Filadelfiakyrkan tids nog blir? Hur får han ihop slutenheten, bristen på insyn, det teokratiska styret av kyrkan med sina egna demokratiska värderingar? Hur får han ihop sitt eget kulturintresse (han är en flitig läsare) med det ständiga mantrat om snusklitteraturen? Den här mannen är så full av motsättningar att jag bara svårligen får grepp om honom. Men det är också något av det fina med romanen och med resan genom livet, som titeln anspelar på. Som människor är vi inte sammanhängande; vi förändras och inte alltid till det bättre. Lewi är en av alla dessa människor som börjar med ett rent, ärligt uppsåt, med en "ren" gudstro, där man "gick ut i skogen och bad. Man föll på knä vid stenar och stubbar och bad till Gud". Men som förändras, som färgas av sin omgivning och kanske av sin makt (och fåfängan?) och som ger efter för Mammon. Ända kan jag inte låta bli att känna en sympati för mannen som, vill jag tro, någonstans ser vad som hänt och någonstans, vill jag tro, önskar att det var annorlunda. Kan en roman om något som känns så otidsenligt som den svenska väckelserörelsen verkligen vara intressant för en nutida läsare? Förvånansvärt kanske, men ja. En av mina lärare när jag läste litteraturvetenskap i Lund sa en gång att Enquist är en av få av dagens aktiva författare som man kommer att minnas och läsa om hundra år. Jag tror att han har rätt. Om man ska läsa det som historiskt dokument eller inte låter jag förbli osagt. Som roman, däremot, är den enastående.

Review # 2 was written on 2010-02-28 00:00:00 Stephen Kanzee Gave it up - usually like him, but couldn't find the enthusiasm. Maybe a vacation book?